Satt nyss och läste igenom min gamla blogg, och fastnade för ett inlägg jag skrev för ungefär ett år sedan. Vill publicera det här i min nya blogg, bara för att. bara för att jag själv tycker om den en del. Den strålar om kärlek till min husgud Damien Rice och hösten i sig.
"Just nu sitter jag och pysslar med min höst-playlist. riktigt svårt att få till det bra. Låtar som ska kunna försöka smälta in i varandra, och ibland inte. Lite som oregelbundna andetag ska det vara, för att ibland kväva en, fylla en med liv, kväva igen för att slutligen ge en en rejäl luftchock och man bara andas. Lite utdraget, härligt lidande. Lite som hösten är ibland. För det mesta utdraget, men ändå så himla härlig. Man bara njuter.
Damien Rice regerar listan just nu såklart. Han gör en aldrig besviken. En riktigt, viktig pusselbit som man aldrig kan slarva bort. Som en häftstift som sitter kvar där under skon, vilket man inte riktigt bryr sig över att ta bort. Den får sitta kvar där. Damien får sitta kvar. Alltid.
Det är lustigt över att musik kan påverka en. Få ens hjärna att spela upp diverse filmsnuttar medan låten spelas sekund för sekund. Vackra, sorgliga, roliga minnen som filmsnuttar, som får en att känna allt bra och dåligt på en gång.
Allt kanske under endast 4min och 44sek. "
tisdag 12 augusti 2008
torsdag 7 augusti 2008
måndag 4 augusti 2008
söndag 3 augusti 2008
.Gåshud.
Ok. Dagens inlägg ska handla om kärlek. Inte vilken sorts kärlek som helst, utan om kärlek till musiken.
Ni känner nog alla igen er- känslan av när ni hör en ny, underbar låt och artist/band, och ert inre bara smälter ner till ett litet pöl. Gåshuden över kroppen ska man inte heller glömma.
Jag har många husgudar. Jag minns när jag var ca 12år och hörde kent för första gången. Innan det hade musik varit rätt obefintligt för mig. Jag hade inga idoler då, och det enda som ekade i rummen hos oss var mina storbröders musik i form av Nirvana och Gyllene Tider.
Jag var ca 16år som jag började lyssna på kent. Kent öppnade dörren för mig. När Jocke sjöng "Om du var här" så smälte jag, till en liten pöl och jag fick det svårt att samla mig. Jag köpte alla deras skivor, jag sparade vartenda tidningsurklipp. I flera år gick jag i en riktig kent-dimma och jag ratade bort det mesta av annan musik- allt som inte var indie,pop, rock.
Fast det gick ju inte. Jag började upptäcka flera artister/band som berörde mig. Depeche Mode och The Cure bara för att nämna några. Synth blev härligt.
Åren gick. Jag samlade på mig nya favoriter, frossade i mig allt vad jag kom över. Jag grät till Damien Rice, jag dansade till Kings of Convenience, jag deppade ikapp med Bright Eyes, jag dagdrömde till Sigur Rós. Ofta förknippar vi låtar med känslor, både bra och dåliga sådana.
Starkaste minnet och låten just nu, är när jag i början av april, för första gången hörde Tiger Lou- All in good time, i samma veva som jag träffade min nuvarande pojkvän. Låten var en härlig upptäckt, likaså de nya, överraskande och intensiva känslorna för C. Den låten är fortfarande lika intensiv nu som då, snart fyra månader sedan.
Ni känner nog alla igen er- känslan av när ni hör en ny, underbar låt och artist/band, och ert inre bara smälter ner till ett litet pöl. Gåshuden över kroppen ska man inte heller glömma.
Jag har många husgudar. Jag minns när jag var ca 12år och hörde kent för första gången. Innan det hade musik varit rätt obefintligt för mig. Jag hade inga idoler då, och det enda som ekade i rummen hos oss var mina storbröders musik i form av Nirvana och Gyllene Tider.
Jag var ca 16år som jag började lyssna på kent. Kent öppnade dörren för mig. När Jocke sjöng "Om du var här" så smälte jag, till en liten pöl och jag fick det svårt att samla mig. Jag köpte alla deras skivor, jag sparade vartenda tidningsurklipp. I flera år gick jag i en riktig kent-dimma och jag ratade bort det mesta av annan musik- allt som inte var indie,pop, rock.
Fast det gick ju inte. Jag började upptäcka flera artister/band som berörde mig. Depeche Mode och The Cure bara för att nämna några. Synth blev härligt.
Åren gick. Jag samlade på mig nya favoriter, frossade i mig allt vad jag kom över. Jag grät till Damien Rice, jag dansade till Kings of Convenience, jag deppade ikapp med Bright Eyes, jag dagdrömde till Sigur Rós. Ofta förknippar vi låtar med känslor, både bra och dåliga sådana.
Starkaste minnet och låten just nu, är när jag i början av april, för första gången hörde Tiger Lou- All in good time, i samma veva som jag träffade min nuvarande pojkvän. Låten var en härlig upptäckt, likaså de nya, överraskande och intensiva känslorna för C. Den låten är fortfarande lika intensiv nu som då, snart fyra månader sedan.
fredag 1 augusti 2008
.Chill.
öh. så sällan jag skriver här numera. sällan jag sitter vid en dator överhuvudtaget iofs.
Jag har chillat runt dessa dar, njutit av värmeböljan och dom senaste dagarna spenderades nere i Ljugarn, Gotland- tillsammans med Christoffer och hans mamma, syrra (o deras respektive).
En jättemysig resa, även om jag fick en irritationell urinvägsinfektion från helvetet, vilket gjorde att jag fick springa på toa ca 3ggr om nätterna. Det i sin tur ledde självklart till dålig sömn och det gjorde en slö om man säger så. Riktigt skönt när vi äntligen kom hem till Stockholm igår och fick sova gott i C’s stora, mysiga säng. Första natten på hela veckan som jag verkligen kunnat sova ut, bredvid den bäste C såklart ^^ (I Gotland sov vi alltså var för sig i minimala våningssängar och det bidrog också till dålig sömn).
Nu är jag hemma i Hallsta igen. ska väl försöka komma igång med arbetssökandet och sånt nyttigt (även fast det inte lockar. var ju så skönt att bara chilla ;) )
förresten, hej jag är helt hopplöst förälskad i Dig! :*
<3
Jag har chillat runt dessa dar, njutit av värmeböljan och dom senaste dagarna spenderades nere i Ljugarn, Gotland- tillsammans med Christoffer och hans mamma, syrra (o deras respektive).
En jättemysig resa, även om jag fick en irritationell urinvägsinfektion från helvetet, vilket gjorde att jag fick springa på toa ca 3ggr om nätterna. Det i sin tur ledde självklart till dålig sömn och det gjorde en slö om man säger så. Riktigt skönt när vi äntligen kom hem till Stockholm igår och fick sova gott i C’s stora, mysiga säng. Första natten på hela veckan som jag verkligen kunnat sova ut, bredvid den bäste C såklart ^^ (I Gotland sov vi alltså var för sig i minimala våningssängar och det bidrog också till dålig sömn).
Nu är jag hemma i Hallsta igen. ska väl försöka komma igång med arbetssökandet och sånt nyttigt (även fast det inte lockar. var ju så skönt att bara chilla ;) )
förresten, hej jag är helt hopplöst förälskad i Dig! :*
<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
