Pappa ringde mig fredag kväll, när jag hade kommit halvvägs med tåget till Vargön, och berättade att du min fina katt var sjuk och hade mindre än 10% chans att överleva. Jag ville skrika rakt ut, men fick snällt hålla mig tills jag efter flera timmars tågresa kom fram till Vargön och slutligen föll i gråt i Markus varma famn.
Torsdagen den 28 februari hade du blivit hastigt sjuk. Du ville inte äta, var slö och ville mest sova. Morgonen efter fick du andnöd och kunde inte stå upp. Pappa var i panik och körde dig till veterinären där du fick läggas in på intensiven. Röntgen gjordes, diverse prover likaså. Röntgen visade att du hade stora blödningar i bukhålan, vätska i lungorna, och ditt ena öga var alldeles grå, dimmig (högt tryck i ögat, den hade veterinärerna inte kunnat rädda). Veterinärerna vet inte vad du kan ha drabbats av..
Lördagen den 2mars tog vi det svåra beslutet att låta dig somna in, då du hade blivit mycket sämre under natten och inte svarade på behandlingen.. Veterinärerna hade gjort allt dom kunnat.
Jag hann inte ens pussa dig hejdå, då jag befann mig flera mil bort. Världens sämsta samvete.. Det gnager mig än. Pappa och min gudmor var med dig tills du somnade in, så det är en tröst iaf. Du var inte ensam.
Du blev knappa 4år gammal, och hade alltid varit frisk och kry och full av liv, bus. Du har alltid blivit välomhändertagen. Fått kärlek, bästa maten, frisk luft, pussar, magkli.
Jag kan inte fatta att du är borta. Mitt hjärta är itu. Det är som att förlora ett barn. Jag tog dig till mig under en period i mitt liv som ingenting kändes roligt, när jag inte riktigt ville vara med längre. Du gjorde mig glad.
Vem ska nu mjaua hela vägen till mitt flickrum (bärandes på en leksaksmus som du alltid sen la vid min dörr för att du ville leka)?
Vem ska nu fånga läbbiga jättespindlar på vår altan?
Vem ska nu mjaua utanför toaletten när man sitter på toa/duschar?
Vem ska jag nu rufsa om päls på? Pussa en söt nos? Klia bakom örat?
Vem ska nu gömma konstiga saker i min säng?
Du har haft ett bra liv, och du har gett oss så mycket kärlek, även om du ibland drivit oss till vansinne med dina söta hyss <3
Du har varit otroligt älskad Max. Vi saknar dig så mycket att det gör ont ♥