Maximilian 2009-2012

Pappa ringde mig fredag kväll, när jag hade kommit halvvägs med tåget till Vargön, och berättade att du min fina katt var sjuk och hade mindre än 10% chans att överleva. Jag ville skrika rakt ut, men fick snällt hålla mig tills jag efter flera timmars tågresa kom fram till Vargön och slutligen föll i gråt i Markus varma famn.

Torsdagen den 28 februari hade du blivit hastigt sjuk. Du ville inte äta, var slö och ville mest sova. Morgonen efter fick du andnöd och kunde inte stå upp. Pappa var i panik och körde dig till veterinären där du fick läggas in på intensiven. Röntgen gjordes, diverse prover likaså. Röntgen visade att du hade stora blödningar i bukhålan, vätska i lungorna, och ditt ena öga var alldeles grå, dimmig (högt tryck i ögat, den hade veterinärerna inte kunnat rädda). Veterinärerna vet inte vad du kan ha drabbats av..
Lördagen den 2mars tog vi det svåra beslutet att låta dig somna in, då du hade blivit mycket sämre under natten och inte svarade på behandlingen.. Veterinärerna hade gjort allt dom kunnat.
Jag hann inte ens pussa dig hejdå, då jag befann mig flera mil bort. Världens sämsta samvete.. Det gnager mig än. Pappa och min gudmor var med dig tills du somnade in, så det är en tröst iaf. Du var inte ensam.

Du blev knappa 4år gammal, och hade alltid varit frisk och kry och full av liv, bus. Du har alltid blivit välomhändertagen. Fått kärlek, bästa maten, frisk luft, pussar, magkli.
Jag kan inte fatta att du är borta. Mitt hjärta är itu. Det är som att förlora ett barn. Jag tog dig till mig under en period i mitt liv som ingenting kändes roligt, när jag inte riktigt ville vara med längre. Du gjorde mig glad.

Vem ska nu mjaua hela vägen till mitt flickrum (bärandes på en leksaksmus som du alltid sen la vid min dörr för att du ville leka)?
Vem ska nu fånga läbbiga jättespindlar på vår altan?
Vem ska nu mjaua utanför toaletten när man sitter på toa/duschar?
Vem ska jag nu rufsa om päls på? Pussa en söt nos? Klia bakom örat?
Vem ska nu gömma konstiga saker i min säng?

Du har haft ett bra liv, och du har gett oss så mycket kärlek, även om du ibland drivit oss till vansinne med dina söta hyss <3
Du har varit otroligt älskad Max. Vi saknar dig så mycket att det gör ont ♥

Hjärta och smärta

Semesterdagarna bara går och går. Känns som semestern snart är slut fastän jag har ett par veckors skoj och vila kvar.
Är nog bara det att jag längtar till augusti nu. Då flyttar Markus till Sthlm, till mig så vi kan busa runt varje dag. Jag längtar något så enormt! Hjärtat mitt har tillbringat ungefär en vecka här hos mig, men han åkte till sina föräldrar igår. Tyväll, som hans systerson brukar säga. Vi hade helt underbara dagar trots att vädret var crap. Vi vaknade t ex en morgon av att åskan mullrade och blixtar slog ner kors och tvärs över himlen. Det var nästan så att man gjorde sig i byxan, jag som inte brukar vara rädd för åskan. Ha! Åskan var så djävulsk att den slog ut vårt modem, så jag har inte direkt suttit vid datorn och uppdaterat bloggen, kollat mailen osv. Jag har mitt mobila bredband, men den är från Helvetet- bryts hela tiden vilket resulterar i en ilsken liten Mika som spyr ut finska svordomar. Inte vackert inte. Jag har inte orkat ta itu med att ringa operatören och be om ett nytt modem än, så det får bli imorgon, kanske.

Veckan har dock varit lite dyster också, pga händelserna i Norge. Jag och Markus har suttit som hökar vid nyhetsrapporteringarna, med gråten i halsen. Jag har nog aldrig följt nyheterna så mycket som nu. Aldrig kollat på TV så mycket som nu känns det som. Jag kommer aldrig förstå hur den där monstret till mördare tänker. Hur han mentalt klarade av att avrätta så många människor. Jag förstår verkligen inte, mer än att jag förstår att monstret är grovt sjuk i huvudet och borde spärras in på livstid. Han har ingenting att göra bland oss människor som kan känna empati. Jag äcklas av att se monstrets nöjda min, som att han verkligen är glad och stolt över det han gjort. Han har inte bara förstört andras liv, utan både sitt eget och sin familj. Det är så sjukt, bisarrt, overkligt.
Samtidigt, tack och lov, får man höra små solskenshistorier om modiga ungdomar som hjälpt varandra mitt i kaoset, trots att deras egna liv har varit i fara. Jag tänker speciellt också på den lilla pojken som hade modet att gå fram till monstret och be om nåd (och han klarade sig!).

Nej usch vad mycket man har tänkt på norrmännen, känt med dom, sörjt med dom.

Det var den lilla uppdateringen. Nu väntar sängen på mig.
Natti!

Japan ♥

Skänkte en slant till världens finaste land.
Gör det du med!

Behöver jag ens nämna att jag känner djup sorg för allt vad Japan går igenom just nu? Det påverkar en mer än vad man tror. Jag tänker på alla människor jag fick turen att träffa, och alla fantastiska miljöer jag fick se och uppleva när jag var där -07.
Det gör ont i hjärtat.
♥

Vackert

Och som jag önskar att du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Och som jag önskar att vårt krig tog slut
Jag har lärt av mina misstag
Och du är lika ensam som jag

Hjärtat brister

Min älskade lilla Max. Hur ska jag överleva utan dig? Jag känner mig så sjukt ensam redan nu. Det är galet vad en sådan liten lurv kan göra med en.
Snart har jag förhoppningsvis ett eget slott och då får du vara där med mig, ett slott med tillräckligt med utrymme för massa spring och bus.

Massa kärlek.

Idag ska jag ut och tröstäta med J. Det blir bra. Behöver komma ut idag. Efter att mina föräldrar hämtade Max, så brast jag ut i gråt, bägarn rann över för mig. Alltför tråkiga saker på en gång nu. Det blir för mycket för en ibland. Tur dock att allt kan bara vända till det bättre snart.

No worries.

♥

Ge mig nåt som känns. Enkelt som så.

.nyupptäckt.

I miss those times, I miss those days

When you were around,in so many ways

And it felt so safe, and I was glad.

But now something's changed,

That makes me sad

Lene Marlin- When you were around

.Ont.

Midsommar kom. Midsommar gick. Trevligt med roligt sällskap och god mat.
Och visst regnade det. Det slår aldrig fel! Regn på midsommar. Rena traditionen nu ju. Tack och lov var det varmt i luften, så lite sommar-känslor fick man ju.


Nu mina kära läsare så vill jag bara säga att bloggen kommer nog ligga på is ett tag. Det händer lite saker nu som jag inte är lycklig över, så jag har ingen ork till nånting, speciellt bloggandet. Börjar jag skriva om det som tynger mig så kommer jag aldrig kunna sluta. Vet inte om det är positivt eller negativt.

Ni behöver inte oroa er. Mina vänner och familj vet vad det handlar om och det räcker för stunden.
Nu vill jag bara vila upp mig och inte älta saker för mycket.

Ja så var det sagt ja.

.På gott och ont.

Först vill jag bara nämna att J som försvann i Hallsta i november, hittades i kolbäcksån i fredags eftermiddag. Riktigt tråkigt besked men nu vet vi iaf vart han funnits dom här månaderna. Hoppas hans familj får lite ro i själen nu :/ Jag tänker på dom ständigt.

Sen vill jag nämna att min kära dator i Hallsta har tydligen kollapsat. Jätteirriterad över det då alla mina bilder och musik finns på den. Jag hoppas att pappa kan rädda filerna, annars blir det jobbigt :/

Sen sist så vill jag tipsa om dessa två låtar. Först ut Moto Boy- Ride my wild heart.
Och sen allas favvo Bob Hund- Tinnitus i hjärtat. Enjoy!

.Vila i frid.

Imorse somnade hon in, min cancersjuke faster Liisa.
Känns jobbigt men på sätt och vis vet jag att det var det bästa som kunde hända henne nu. Hon hade varit sjuk i över ett års tid, långsamt lidande. Nu slipper hon ha ont och vänta på dagen D.

Självklart. Det gör ont att aldrig få se henne igen, men detta har vi kunnat bearbeta ett bra tag nu så alla har mer eller mindre gått och väntat på det här.
Allt vi kan göra nu är att minnas Liisa för den glada person hon alltid var innan sjukdomen, och den bilden gör mig varm. En av dom finaste människorna som någonsin funnits, det var hon ja.