Vilken månad...

Det har varit en mörk månad. Nyligen så har det varit extra tungt.
En fin, viktig person har gått bort efter en tids sjukdom. Min underbara svärmor.
Vi spenderade många dagar hos henne när hon låg på sjukhuset. Många viktiga dagar.
Jag vill inte skriva mer än så om det.
Vi hann ta ett fint farväl, vi sa dom viktigaste orden till varandra. Nu är det bara en stor sorg kvar efter henne. Vi älskar dig A-M.


För att berätta något kul, så har jag och katten Siri funnit varandra. En otroligt härlig, energisk kattflicka som får en att skratta och smälta på samma gång.
Inte varje dag som man kan leka apport med en katt, t ex. Kastar man iväg hennes favoritleksak, så galopperar hon efter den, plockar upp den och rusar tillbaka till mig med leksaken i munnen. Nu har hon lärt sig att släppa leksaken i handen på en också. Förut släppte hon leksaken bredvid en. Detta leker vi ca 10ggr ;) Himla kul!
Mysigaste är dock när hon kryper upp i sängen och somnar kind mot kind med en...

Ja.. Avslutar detta med lite bilder på Siri (ja jag är lite kattgalen minsann).
Sötfnattkatt!

Maximilian 2009-2012

Pappa ringde mig fredag kväll, när jag hade kommit halvvägs med tåget till Vargön, och berättade att du min fina katt var sjuk och hade mindre än 10% chans att överleva. Jag ville skrika rakt ut, men fick snällt hålla mig tills jag efter flera timmars tågresa kom fram till Vargön och slutligen föll i gråt i Markus varma famn.

Torsdagen den 28 februari hade du blivit hastigt sjuk. Du ville inte äta, var slö och ville mest sova. Morgonen efter fick du andnöd och kunde inte stå upp. Pappa var i panik och körde dig till veterinären där du fick läggas in på intensiven. Röntgen gjordes, diverse prover likaså. Röntgen visade att du hade stora blödningar i bukhålan, vätska i lungorna, och ditt ena öga var alldeles grå, dimmig (högt tryck i ögat, den hade veterinärerna inte kunnat rädda). Veterinärerna vet inte vad du kan ha drabbats av..
Lördagen den 2mars tog vi det svåra beslutet att låta dig somna in, då du hade blivit mycket sämre under natten och inte svarade på behandlingen.. Veterinärerna hade gjort allt dom kunnat.
Jag hann inte ens pussa dig hejdå, då jag befann mig flera mil bort. Världens sämsta samvete.. Det gnager mig än. Pappa och min gudmor var med dig tills du somnade in, så det är en tröst iaf. Du var inte ensam.

Du blev knappa 4år gammal, och hade alltid varit frisk och kry och full av liv, bus. Du har alltid blivit välomhändertagen. Fått kärlek, bästa maten, frisk luft, pussar, magkli.
Jag kan inte fatta att du är borta. Mitt hjärta är itu. Det är som att förlora ett barn. Jag tog dig till mig under en period i mitt liv som ingenting kändes roligt, när jag inte riktigt ville vara med längre. Du gjorde mig glad.

Vem ska nu mjaua hela vägen till mitt flickrum (bärandes på en leksaksmus som du alltid sen la vid min dörr för att du ville leka)?
Vem ska nu fånga läbbiga jättespindlar på vår altan?
Vem ska nu mjaua utanför toaletten när man sitter på toa/duschar?
Vem ska jag nu rufsa om päls på? Pussa en söt nos? Klia bakom örat?
Vem ska nu gömma konstiga saker i min säng?

Du har haft ett bra liv, och du har gett oss så mycket kärlek, även om du ibland drivit oss till vansinne med dina söta hyss <3
Du har varit otroligt älskad Max. Vi saknar dig så mycket att det gör ont ♥

Maximilian

Ingen har nog missat att jag har en katt som jag är frälst vid. Max dök upp i mitt liv när jag mådde som sämst en period, och hjälpte mig att bli glad igen. En sådan förmåga djur har!
Max bor inte hos mig och Markus, utan han är hos mina föräldrar istället där han har större möjligheter att komma ut, och så är han toppen som sällskap till min pappa som gått i pension. Varje dag saknar jag Max. Han är mitt barn. Så otroligt knäpp, go och busig på samma gång.

Han har flera knäppa saker för sig; t ex varje gång jag kommer hem till mamma och pappa, så springer Max till mitt rum och börjar klösa på klöspelarn.
En annan, söt grej han gör varje kväll, är att börja mjaua högt med sin favoritleksak i munnen. Han mjauar och bär leksaken hela vägen till mitt rum och släpper ner den på golvet. Så söt, charmig grej att göra och jag undrar lite varför han gör så, varje kväll.
Ett sätt för honom att säga "lek med mig" kanske? :)

Fina, tjocka, knäppa katt!
Mer älskvärd katt finns nog inte.

.Fästingbo.

Fy f-n. Idag höll jag på att dö. Min Max hade busat i en buske, och när jag tog in honom i huset så svepte jag en handduk lätt över hans päls, bara för att han var lite "lortig".
Och vad ser jag då? Jo handduken kryllade av små odjur, fästingar! Mindre än fullvuxna fästingar förvisso. Gulaktiga och nästan genomskinliga fästingbebisar. Fy f-n. Fy och kräks.

"Det är bara bladlöss, ta det lugnt" sa pappa lugnt, men jag ser för tusan skillnad på fästingar och bladlöss.
Så idag fick stackars Max fick sitt livs första badupplevelse. En nervös matte-Mika plockade upp honom snabbt, och schamponerade honom och när jag väl skulle skölja kraken så fick han mer eller mindre panik och flög upp i luften. Efter flera försök så var Max fri från schampoo och låg lite skakig, invirad i en handduk i min famn. Jag med en genomblöt klänning och sönderrivna armar. Inte så illa men kattklor känns må jag säga! Heh.

Nåja. Jag hoppas att alla fästingarna försvann, annars så får mamma och pappa snällt plocka bort fästingar ur Max päls nu dom kommande dagarna.

Kan tillägga att jag själv tvättade håret tre ggr minst. Skrubbade mig från topp till tå. Fortfarande kliar det i nacken/håret och jag hoppas att det bara är inbillning. Haha.

Nä fy. Finns det något jag har fobi för så är det fästingar, och getingar.