Les Amours Imaginaires

Vill. Se. Nu!

.nejnejnej!.

Fina, fina tjej. Inte värt att hon fick åka ut från Idol igår. Hon är grym!

.Cold wind blowing.

Jag tänker inte gnälla alltför mkt, men herregud vad kallt det är nu (oj nu gnällde jag visst). Jag blåste nästan bort så fort jag vistades utomhus. Tyckte synd om barnen på jobbet också, så vi gick in efter en kort stund ute. Hemresan från jobbet gick sådär va. En busstur på ca 40min (brukar ta max 18min). Bläk! Jag undrar hur jag ska klara mig när det blir 100 minusgrader? Isolera mig inne? Gå i ide? Vore skönt.

Mest är jag gnällig för att jag är mensmonstrig och inte orkade ta mig ner till Medis för att se Shout out Louds och [ingenting]. Hade varit fint men mysbyxor och ullstrumpor, och en kopp chai fick mig att ändra om.

Snart är det fredag och löning. Hurra!
Snart flyttar jag/vi. Hurra!

Massa hurra just nu.

Prr prr

The Depreciation Guild - "Dream About Me" from Jack Ferry on Vimeo.

Vackert

Och som jag önskar att du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Och som jag önskar att vårt krig tog slut
Jag har lärt av mina misstag
Och du är lika ensam som jag

.Värme.

Jag har fått så fina ord från föräldrar på jobbet nu i veckan att jag blev nästan tårögd. Förra veckan var skitjobbig, då jag jobbade ihop med två vikarier. Vikarierna var snälla och bra, men jag tog på mig allt, verkligen allt. Jag ville att allt skulle rulla på bra, och alla barnen vände sig till mig så fort det var något för jag var deras enda trygghet under dagarna. Jag hade det fullt upp och jag har aldrig känt mig så stressad som förra veckan. Jag vet att det var en speciell vecka utan min kollega, och att allt inte behövde vara 100% perfekt. men ändå, jag tar på mig så sjukt mkt, jag vill så mkt utan att inse att det kanske inte är så bra. Men jag kämpade på, jag höll god min, jag försökte vara så bra fröken det bara går för ”mina” barn. I helgen kollapsade jag helt. Hjärterus och det kändes som balansen i kroppen var i gungning. jag var sjukt trött hela helgen. Visste knappt vad jag hette.

Därför grät jag nästan igår, när en mamma kom med en blomma till mig, och tackade mig för att vara en så bra person och pedagog. Nästa rara mamma berömde min insats förra veckan, undrade hur jag egentligen orkade att kämpa på med 18barn. Jadu, hög arbetsmoral och hjärta för det jag gör. Heh.

Därför blev jag så rörd. när man en hel vecka känt sig som en totalt värdelös robot, så kommer det fina människor och klappar en på axeln och berömmer en. Säger att man är bra och att dom är glada att ha mig som fröken åt deras barn.
Ja. jag fick mig ny energi av dom små, men stora orden. Jag känner att jag nu skulle kunna klara av vad som helst.

.Ed Harcourt.

Ska se denna karl imorgon. Guld!
Väntat på det här sen, tja, gymnasiet?