.2007-09-05 .

Satt nyss och läste igenom min gamla blogg, och fastnade för ett inlägg jag skrev för ungefär ett år sedan. Vill publicera det här i min nya blogg, bara för att. bara för att jag själv tycker om den en del. Den strålar om kärlek till min husgud Damien Rice och hösten i sig.

"Just nu sitter jag och pysslar med min höst-playlist. riktigt svårt att få till det bra. Låtar som ska kunna försöka smälta in i varandra, och ibland inte. Lite som oregelbundna andetag ska det vara, för att ibland kväva en, fylla en med liv, kväva igen för att slutligen ge en en rejäl luftchock och man bara andas. Lite utdraget, härligt lidande. Lite som hösten är ibland. För det mesta utdraget, men ändå så himla härlig. Man bara njuter.

Damien Rice regerar listan just nu såklart. Han gör en aldrig besviken. En riktigt, viktig pusselbit som man aldrig kan slarva bort. Som en häftstift som sitter kvar där under skon, vilket man inte riktigt bryr sig över att ta bort. Den får sitta kvar där. Damien får sitta kvar. Alltid.

Det är lustigt över att musik kan påverka en. Få ens hjärna att spela upp diverse filmsnuttar medan låten spelas sekund för sekund. Vackra, sorgliga, roliga minnen som filmsnuttar, som får en att känna allt bra och dåligt på en gång.

Allt kanske under endast 4min och 44sek. "

.nattugglas.

Ord är onödiga. Videon är onödig, men blunda, lyssna och njut.

.Dagens låt.

Låten som får mig att studsa upp ur sängen. Pepp pepp pepp!

.Gåshud.

Ok. Dagens inlägg ska handla om kärlek. Inte vilken sorts kärlek som helst, utan om kärlek till musiken.
Ni känner nog alla igen er- känslan av när ni hör en ny, underbar låt och artist/band, och ert inre bara smälter ner till ett litet pöl. Gåshuden över kroppen ska man inte heller glömma.

Jag har många husgudar. Jag minns när jag var ca 12år och hörde kent för första gången. Innan det hade musik varit rätt obefintligt för mig. Jag hade inga idoler då, och det enda som ekade i rummen hos oss var mina storbröders musik i form av Nirvana och Gyllene Tider.
Jag var ca 16år som jag började lyssna på kent. Kent öppnade dörren för mig. När Jocke sjöng "Om du var här" så smälte jag, till en liten pöl och jag fick det svårt att samla mig. Jag köpte alla deras skivor, jag sparade vartenda tidningsurklipp. I flera år gick jag i en riktig kent-dimma och jag ratade bort det mesta av annan musik- allt som inte var indie,pop, rock.

Fast det gick ju inte. Jag började upptäcka flera artister/band som berörde mig. Depeche Mode och The Cure bara för att nämna några. Synth blev härligt.
Åren gick. Jag samlade på mig nya favoriter, frossade i mig allt vad jag kom över. Jag grät till Damien Rice, jag dansade till Kings of Convenience, jag deppade ikapp med Bright Eyes, jag dagdrömde till Sigur Rós. Ofta förknippar vi låtar med känslor, både bra och dåliga sådana.

Starkaste minnet och låten just nu, är när jag i början av april, för första gången hörde Tiger Lou- All in good time, i samma veva som jag träffade min nuvarande pojkvän. Låten var en härlig upptäckt, likaså de nya, överraskande och intensiva känslorna för C. Den låten är fortfarande lika intensiv nu som då, snart fyra månader sedan.

.Chill.

öh. så sällan jag skriver här numera. sällan jag sitter vid en dator överhuvudtaget iofs.
Jag har chillat runt dessa dar, njutit av värmeböljan och dom senaste dagarna spenderades nere i Ljugarn, Gotland- tillsammans med Christoffer och hans mamma, syrra (o deras respektive).
En jättemysig resa, även om jag fick en irritationell urinvägsinfektion från helvetet, vilket gjorde att jag fick springa på toa ca 3ggr om nätterna. Det i sin tur ledde självklart till dålig sömn och det gjorde en slö om man säger så. Riktigt skönt när vi äntligen kom hem till Stockholm igår och fick sova gott i C’s stora, mysiga säng. Första natten på hela veckan som jag verkligen kunnat sova ut, bredvid den bäste C såklart ^^ (I Gotland sov vi alltså var för sig i minimala våningssängar och det bidrog också till dålig sömn).

Nu är jag hemma i Hallsta igen. ska väl försöka komma igång med arbetssökandet och sånt nyttigt (även fast det inte lockar. var ju så skönt att bara chilla ;) )


förresten, hej jag är helt hopplöst förälskad i Dig! :*



<3

. 1 .

Nåväl. Nu är jag här igen. Första inlägget är alltid svårast att skriva. .

Jag kom hem igår från en veckas semester med E. Resmålet var Alanya, Turkiet. Rätt så ok ställe att resa till när man ändå bara är ute efter sol och bad. Jag har varit i Alanya förut, men jag kunde tänka mig att åka dit igen, då det är billigt att "leva" där, och som min ekonomi ser ut just nu så var Alanya ett givet val :P

Resan var mysig, hade det bästa sällskapet man kan ha, plus att det bara var sol, sol, sol hela veckan lång. Jag orkade inte riktigt glassa i solen flera timmar i sträck- då jag har en tendens att förvandlas till en röd kräfta efter ca 2h. Tog det lugnt denna gång, och visst, jag är inte pepparkaksbrun men inte blek heller. Woho! Sysselsättningen i Alanya bestod av promenader, besök till borgen och lite knallande runt på stan och souvenirbutiker. Inte så mkt mer än så. Perfekt, lagomt.

Hemresan gick bra, trots 4h försening och kraftig turbulens vid lyft (vilket gav mig och E dödsångest. Jag som aldrig har varit rädd för att flyga!). En snäll B kom och hämtade upp oss på Arlanda, och väl "hemma" i Västerås så däckade jag snabbt i E's lilla soffa (och den var faktiskt 1000ggr skönare än hotellsängarna i Alanya!).

Den här dan, söndag alltså, har mest bestått av klädtvätt, allmänt rensande. Mest vill jag bara kuta alla dessa mil hem till C i Sthlm redan nu, men jag får snällt vänta tills imorgon. Saknat honom så sjukt mycket!


Nu ropar sängen på mig. Godnatten :)

...