Jens Lekman- pocketful of money
http://open.spotify.com/track/3TOruThi5UKKHwKT8ERO1D
Ibland orkar jag inte vara jag, speciellt när jag hamnar i svackor då man går med gråten i halsen och knappt vill gå upp om dagarna. Jag är i sådan svacka nu. Denna vecka har jag försovit mig varje dag, men ändå hunnit ta mig till jobbet i tid.
Jag vet inte om svackan beror på hormonerna som härjar en gång varje månad, eller om jag helt enkelt är helt slutkörd, utpumpad känslomässigt för tillfället.
Allt jag gör är att jobba, jobba, jobba. visserligen älskar jag mitt jobb, men jag har ingen lust till annat om dagarna, förutom att träffa lite vänner då och då. Jag känner att jag behöver någonting nytt i mitt liv snart innan jag kollapsar helt och förvandlas till en robot. Robot är jag nog redan.
Sen så är jag uppenbarligen ledsen för att vi snart måste flytta bort från andrahandslyan i fina Älvsjö. Den här stället har varit min Mecka, min fristad i ett år snart. Jag älskar området. Jag älskar lägenheten. Jag älskar att ta morgonbussen till jobbet varje morgon. Jag t om älskar när det drar lite kallt från balkongdörren när jag ska sova.
Gubben som äger lägenheten, ska sälja den i januari, men tack och lov så har jag och A hittat nytt boende och flyttar till nya stället redan i dec. Visserligen kommer vi bo där i fyra månader och så är det inte lika mysigt där, men det blir nära till jobbet och det blir ingen dyr hyra heller, så plus på det.
Men fan. Älvsjö!
Och fan. Max blir jag illa tvungen att lämna hos mina föräldrar ett tag, tills jag hittar mitt eget slott där han ska få härja omkring. Han behöver yta att busa på. Inte en liten etta på mindre än 40kvm.
Och det är nu jag önskar att Någon kramade om min hand i sin.