Hallsta är ett gråmulet, regnigt och dystert helvete just nu. Såhär mörkt och eländigt har Hallsta aldrig varit tror jag. Det är som ett jobbigt tryck över bröstet. Folk pratar bara om samma jobbiga händelse hela tiden och visst, det är en händelse som man själv tänker på en hel del. Visserligen svårt att undvika det också när det är så nära. Det är tragiskt och ofattbart. Det är många frågetecken angående det hela men alla har helt enkelt börjat acceptera att personen, som varit försvunnen sen i lördags, helt enkelt har drunknat i ån. Hur allt egentligen gått till vet ingen, och vi kommer aldrig få veta det heller och det känns jobbigt. Jobbigt med alla frågor och funderingar. Visst var det nog dimma den natten, halt på vissa ställen, men jag förstår inte hur han kan ha ramlat i ån när det på de flesta ställen är skyddat med staket, och de ställen där det inte finns nåt "skydd" ligger på så komplicerade ställen att jag inte tror att han gått dit helt frivilligt. Han hade alkohol i kroppen men jag tror inte att det har påverkat hans orientering på vägen hem. Något har hänt och vi kommer som sagt aldrig få veta var, hur och varför.
Idag påbörjades dykningarna i ån efter att två likhundar markerat vid ett och samma ställe. Jag hoppades på att vi skulle få ett besked som kunde ge svar på en fråga iaf. Ligger han där i åns botten? Positiva (eller ja, negativt) svaret på det hade kunnat få oss att acceptera hans död mer, även fast det självklart är svårt. Jag vill inte ens tänka på alla anhöriga som miste sin familj, vänner i Tsunamin, alla hittade ju inte kropparna. Eller den lilla flickan Madeleine som försvann i Portugal. Hennes föräldrar vet fortfarande inte vart hon är? Jag kan knappt föreställa mig hur det är att gå i ovisshet, år efter år. Alla deras tusentals frågor.
Hur dagens dykningar gick? Ja, inget positivt svar på det. Jag är smått arg, inte på dykarna, polisen, men sådär arg man bara kan bli ändå. Argt besviken skulle nog passa på känslorna just nu.
http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=834076
Jag hoppas att dom fortsätter att leta ändå. Kan dom inte ha några vattentäta lampor med i sökandet, om det nu är så mörkt i vattnet?
Jag har knappt vågat sova om nätterna ifall mardrömmarna kommer. Hade dom hittat kroppen idag så hade vi iaf kunnat pusta ut lite. Få ett svar som kan sätta igång sorgearbetet.
Veckans händelser har gjort en mentalt slut. Man försöker tänka på annat. Prata om glädjande saker med vänner och pojkvän. Förhoppningsvis kan man få lite ro i helgen, då jag ska åka till pojk i Sthlm. Jag längtar och jag behöver hans famn just nu.
Visar inlägg med etikett ont. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ont. Visa alla inlägg
torsdag 13 november 2008
måndag 10 november 2008
.Veckan som gått.
Veckan spenderades i Sthlm igen. Kan helt enkelt inte hålla mig därifrån ;) Jag gjorde ingenting speciellt. Myste mest med C och i helgen fikade vi med hans kompis och igår blev det filmkväll hos C's syster. Vi kollade på Tropic Thunder och Step Brothers. Båda skrattades det hejdlöst till, speciellt Step brothers! :D
Nu är jag hemma i Hallsta. Hemkomsten blev inte så lyckat och muntert, tyvärr. Fick nämligen veta för ett par timmar sedan, att en bekant till familjen försvann spårlöst i lördags! Jag kan inte förstå det. Ingen kan förstå det. Personen i fråga skulle bara gå hem efter krogen, då det var för lång kö till taxin, och ja, på hemvägen har han bara försvunnit.
Personens familj går och väntar, letar. Frustrerade, ledsna, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga och hur jag ska reagera överhuvudtaget.
Mest önskar jag att Du hittas vid liv så att alla får ro. Jag kan bara tänka på din sambo o dina barn just nu :(
Nu är jag hemma i Hallsta. Hemkomsten blev inte så lyckat och muntert, tyvärr. Fick nämligen veta för ett par timmar sedan, att en bekant till familjen försvann spårlöst i lördags! Jag kan inte förstå det. Ingen kan förstå det. Personen i fråga skulle bara gå hem efter krogen, då det var för lång kö till taxin, och ja, på hemvägen har han bara försvunnit.
Personens familj går och väntar, letar. Frustrerade, ledsna, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga och hur jag ska reagera överhuvudtaget.
Mest önskar jag att Du hittas vid liv så att alla får ro. Jag kan bara tänka på din sambo o dina barn just nu :(
Etiketter:
ont
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
